12.inifran

Jan Mårtenson

POET • FÖRFATTARE • JOURNALIST

Lyrik

Dikter nu 1968

Mellan oss 1969

Närmare 1972

Mellan Tidaholm och världen 1975

Så länge ljuset räcker 1976

Genvägar till galenskapen 1979

Den första tiden med Emilia 1982

Öppna ansikten 1985

En fläkt av liv i Malmö 1993

Med Tidaholmskärra mot dikten 2000

Kärlekssviter 2002

Dikter inifrån 2008

Tid att älska 2013

 

Prosa

Långt till i morgon 1977

Harry Persson, kommunist 1978

Skilda 1982

Sparkad 1984

Förväntan 1986

Mordet på kungens man 1986

Mannen i hönshuset 1989

Nederlaget 1991

Härifrån och hit 1995

Drömmen om den rätta 1998

Den omöjliga kärleken 2000

 

Memoarer

Som det kan bli 2009

 

Facklitteratur

Köksvägen till Västsverige. En guide till lust och längtan (tillsammans med Birgitta Stenberg, Viveca Lärn och Åke Edwardson) 2002

Dikter inifrån

Dikter inifrån

Jan Mårtensons diktsamling ”Dikter inifrån” är skriven utifrån smärtsamma erfarenheter. Han drabbades av två psykoser och några gränspsykoser mellan 1995 och 1997. Dikterna hade en läkande kraft under första vistelsen på S:t Lars i Lund men det var en lång väg tillbaka efter den andra inläggningen. Han försökte skära av sig halspulsådern men är i dag tacksam över att han misslyckades.

Det har alltid funnits en galghumoristisk sida i Jan Mårtensons poesi. Den bryter igenom svärtan även här.

 

Stig Larsson tog i sin stort uppslagna artikel i Expressen om Jan Mårtenson upp även ”Dikter inifrån”. Han skriver bland annat: ”Sällan har jag läst så nakna, dova och (lika oväntat som plötsligt) glädjestrålande dikter. Det som karaktäriserar dem är att det inte finns tillstymmelse till pråligt utanpåverk. Tvärtom: de är så strama och ordfattiga att du känner vikten, betydelsen av att de blir nedskrivna. Genom dessa dikter tar han sig likt sälen i en av dem fram till mörkret av en vak för att få luft. Han tar sig ut ur de alltför vita sjukhusväggarna – känner av lukter, och därigenom att han är vid liv.”

 

Professor Lars Furuland skrev en helsidesrecension om boken i Upsala Nya Tidning och konstaterar att det är den mest självutlämnande samlingen av de 13 som hittills nått trycket: ”Dikter inifrån har blivit en av Jan Mårtensons mest gripande lyriksamlingar tack vare att han visar en sådan öppenhet inför sina läsare.”

 

Kristian Lundberg skriver i Kvällsposten: ”Jan Mårtensons tidigare skönlitterära arbeten har präglats av en slags distanserande ironi. Delar av det finns kvar, fast nu med en djupare basklang. Dikter inifrån är en utmanande, gripande och tankeväckande diktsamling. Den ställer både livet och dikten på spets.”

Hans Menzing skriver i Skaraborgs Läns Tidning, Falköpings Tidning och Västgöta-Bladet:

”Raden av små, inte sällan ironiskt saltade dikter avslöjar först efter åtskilliga sidors läsning en skrämmande blodig berättelse. Det är en mycket gripande samling dikter, men det blir aldrig sentimentalt tack vare humorn som är ständigt närvarande.”

 

Matilda Roos konstaterar i Sydsvenskan: ”Jag har svårt att inte instinktivt värja mig mot bilden av det gränsöverskridande geniet. Kanske, tänker jag, är det i stället så att alla människor, om situationen blir nog ansträngande, kan bli psykotiska. Men bara ett fåtal, Jan Mårtenson inräknad, klarar av att skildra också då det händer.”

 

Staffan Stolpe skriver i Nerikes Allehanda att Jan Mårtenson ofta givit ut sig själv med en hudlös öppenhet: ”I de flesta av de 300 dikterna skriver han om hur språket glidit bort från honom, hur tiden har falnat i minnet och hur världen tystnat. Stroferna är utom sig och vill tillbaka in i språket. Vi möter besvärjelser över stumheten i dikter bortom gråten.”

 

Göran Källqvist anmälde boken för Bibliotekstjänst:

"Den innerst inne livsbejakande Mårtenson finner läkande krafter i naturen,

musiken och det egna skrivandet. Han uttrycker sig lättfattligt, lågmält och

avskalat. Hans bildspråk är expressivt. Han har åstadkommit en självutlämnande,

osentimental och gripande diktsamling."

 

Jan Karlsson skriver i Corren m fl tidningar att Jan Mårtenson vid 64 års ålder "slår till med sitt livs diktsamling" men också: "Det går alltjämt att skriva poesi utan förbehåll och garderingar, inifrån hjärt- och smärtpunkten och själens allra mest lömska gömställen."

 

Curt Bladh i Sundsvalls Tidning konstaterar att Jan Mårtensons dikter aldrig faller för frestelsen att bli poetiska sjukjournaler och fortsätter: "Det är mer genom poesin i sig än som avtryck av sjukdomstillstånd han skildrar sin sjukdom och sitt tillfrisknande. I det spelar diktandet en roll, kanske avgörande. Mårtenson skriver sig bokstavligt frisk. - - - "Om än ämnet är sorgligt och dystert är poesin frisk och livskraftig."

 

Jean Bolinder skrev så här i Strömstads Tidning: "De tuffa erfarenheterna av psykisk ohälsa har Jan Mårtenson utnyttjat i sin nya diktsamling Dikter inifrån. Det är en stark samling som ger skärvor av mänskligt liv. Jan Mårtenson har åstadkommit en verkligt betydande och djupträngande diktsamling!"

 

Peter Grönborg skriver i Borås Tidning: ”På det hela taget når också Jan Mårtensons dikter den nivå där de bör kunna inspirera andra som befinner sig i psykiska svårigheter. Den terapeutiska ansatsen har transformerats till konst med läkande potentialer. En styrka hos dikterna, vilket säkert också haft sin betydelse för författaren att tillfriskna, är humorn och den klarsynta vakenheten.Stundtals äger texten en absurdistisk sälta som närmar sig den allra giftigaste satir."

 

 

Här följer några av dikterna i samlingen:

 

 

Det enda jag äger här

är min egen skugga.

Om jag åtminstone

kunde gå in i den.

 

 

När Gud lagt undan sina penslar

och världen var färdigmålad

tog van Gogh vid

och förbättrade hans arbete.

 

 

Nu väcker de oss igen,

bara för att vi ska kunna ta

ännu en sömntablett.

 

 

Dostojevskij klokförklarade

idioten inom oss.

 

 

Wislawa Szymborska tröstar mig:

”Hellre det löjliga i att skriva dikter

än det löjliga i att inte skriva några.”

Kärleken till livet

kan ingen beröva mig,

jag som försökte ta det.

 

 

En av mina medpatienter

brukar kalla sig

Den Skenheliga Birgitta,

en annan Psyko-Patrik.

Skrattet visar oss vägen

tillbaka till våra liv.

 

 

En av de intagna

höjer sina fingrar

över osynliga pianotangenter.

Ingen hör hans musik,

bara den som förstår

vad han saknar.

 

 

Det är frihet jag vill,

återgå till den normala texten

när jag just lämnat

stjärnornas alfabet bakom mig.

Språket, som knappt syns

ens genom optiska instrument.

 

 

Hämta upp hinkar med ljus

nerifrån åns svarta vatten.

 

 

Munch kom hit en dag

med tomma dukar

och återvände ut med tomma.

Ibland räcker det

att bara lägga undan penslarna.

I den ännu inte påbörjade bilden

finns alla möjligheter.

 

 

I dag hade jag en blind-date

med mig själv.

Men det kom ingen.

 

 

En återkommande fråga

i tonårens pojkgäng:

"Är du född på Ryhov?"

Det var namnet på sinnessjukhuset,

där min mor fick första elchockerna

när hon väntade mig.

 

 

Vid blodprovstagningen värjde jag mig,

övertygad om att de skulle

spruta in HIV-smittat blod.

Sjuksköterskans lugna kommentar:

”Här ger vi inte blod,

här tar vi blod.”

 

 

Skogsutflykt i dag:

en samling dårar,

jag bland dem.

 

 

Min dotter gav mig en kastanj,

som skulle bringa tur.

Den ligger kvar i fickan

och värms av min hand.

 

 

Kråkorna fyller hela himlen:

mörker mot mörker

men sprickor av ljus mellan vingarna.

 

 

Sorlet här inne

kan ingen tyda,

sorlet där ute

minst lika oöversättligt.

Erik Beckman har svaret:

”Vem är sjuk

och vem är frisk?

Jag! utropar Fröding.”

 

 

Mer om samlingen på förlagets hemsida:

www.soleka.se