4.genvagar

Jan Mårtenson

POET • FÖRFATTARE • JOURNALIST

Lyrik

Dikter nu 1968

Mellan oss 1969

Närmare 1972

Mellan Tidaholm och världen 1975

Så länge ljuset räcker 1976

Genvägar till galenskapen 1979

Den första tiden med Emilia 1982

Öppna ansikten 1985

En fläkt av liv i Malmö 1993

Med Tidaholmskärra mot dikten 2000

Kärlekssviter 2002

Dikter inifrån 2008

Tid att älska 2013

 

Prosa

Långt till i morgon 1977

Harry Persson, kommunist 1978

Skilda 1982

Sparkad 1984

Förväntan 1986

Mordet på kungens man 1986

Mannen i hönshuset 1989

Nederlaget 1991

Härifrån och hit 1995

Drömmen om den rätta 1998

Den omöjliga kärleken 2000

 

Memoarer

Som det kan bli 2009

 

Facklitteratur

Köksvägen till Västsverige. En guide till lust och längtan (tillsammans med Birgitta Stenberg, Viveca Lärn och Åke Edwardson) 2002

Genvägar till galenskapen

Genvägar till galenskapen

Jan Mårtensons diktsamling "Genvägar till galenskapen" är en uppföljare på "Jag erövrar världen tillsammans med Karl och bröderna Marx".

Här är några dikter ur den:

 

Bogart

Han klev rakt ut ur bioaffischen

utan att förstöra sin trenchcoat.

Rocken var redan lite skrynklig,

hatten nerkörd i pannan

för att dölja de djupa vecken.

Sedan gick han direkt till stans enda krog

och beställde en dubbel whisky.

Vi trotsade alla förmaningar

och stannade ute senare än vanligt.

När folk raglade ut från hotellets bakficka,

gick han nästan oberörd därifrån.

Han satte en fuktig ros i knapphålet,

men brydde sig inte ens om

att dra in lukten.

I stället trevade han efter en cigarrett,

lät den dingla en stund i mungipan

innan glöden lyste upp hela stan.

Det var egentligen ingenting märkligt:

varje kväll gick han neråt centrum,

trött på replikerna

som förföljt honom genom åren.

Vi visste att den stora klockan

utanför Franséns urmakeri

gick fem minuter före,

men han var lika punktlig

som rullgardinssmällen i speceriaffärn

nästa morgon.

Länge samlade vi hans fimpar

och smygrökte, kvällarna igenom,

under Vamma-bron.

Vi kände hur skymningen

slukades upp av vattnet

utan att byta ett ord

med varandra.

Sista gången vi såg honom

ekade den tunga hostan

mellan husväggarna.

En av uteliggarna tiggde

en cigarrett,

men fick behålla hela paketet.

Den där väsande rösten,

som både kunde hata och älska,

försvann långt in i dimman.

Bioaffischen hängde kvar

som en söndertuggad fimp

hela sommaren.

Vi gick ofta dit, såg in

i den sorgsna blicken

som ingen av oss förstod.

Snart växte vi ur kläderna,

förbi våra föräldrar

som aldrig märkt hans närvaro.

En lång tid efteråt

gick cigarretten runt

framför anslagstavlan.

Vi väntade i flera somrar,

men han kom aldrig tillbaka.

 

-----

 

Under poeternas himmel

Månen står utanför vår grind

och citerar Bo Setterlind.

 

-----

 

Jesus firar sabbat på Öresundsfärjan

Jag bryr mig nog inte om

att gå på vattnet i dag.