Dikter nu 1968
Mellan oss 1969
Närmare 1972
Jag erövrar världen tillsammans med Karl och bröderna Marx 1973
Mellan Tidaholm och världen 1975
Genvägar till galenskapen 1979
Den första tiden med Emilia 1982
Öppna ansikten 1985
Med Tidaholmskärra mot dikten 2000
Långt till i morgon 1977
Harry Persson, kommunist 1978
Drömmen om den rätta 1998
Den omöjliga kärleken 2000
Köksvägen till Västsverige. En guide till lust och längtan (tillsammans med Birgitta Stenberg, Viveca Lärn och Åke Edwardson) 2002
Jan Mårtensons diktsamling "Kärlekssviter" handlar om två passioner, en som fick honom att bryta upp från ett långvarigt äktenskap och en med en 24 år yngre kvinna när den första tagit slut.
Monica och Tomas Tranströmer skickade varma hälsningar sedan de läst Jan Mårtensons diktsamling "Kärlekssviter": "Det är svårt att skriva bra kärleksdikt. Men du kan!"
Kristian Lundberg skrev i Kvälls-Posten att "det är en klar, distinkt röst som kommer till tals. Mårtenson är djärv och enkel i samma andetag."
Ulla Siljeholm, lektör på Bibliotekstjänst, konstaterade att "Mårtensons stil är enkel, avskalad och personlig. Kärlekens väsen, känslornas makt och brytningens tomrum kommenteras och analyseras gärna med naturen och allusioner till konst och litteratur som stämningsförstärkande inslag."
Hans Menzing anmälde boken i Skaraborgs-Läns Tidning: "Kärlekssviter är det dubbeltydiga namnet på en samling poesi om kärlek av Jan Mårtenson. Han tar konstnärer och naturen till sin hjälp i ett bildspråk som är både underfundigt och vardagsnära. Inga svårtolkade ordsvall som så ofta i modern dikt, men Mårtensons språk bjuder på läsglädje och överraskningar."
Här är några dikter ur den samlingen:
Sommarnatt
Den här ljusa natten
stryker jag koltrastsång
från dina läppar.
Du vänder dig om.
Fingret följer din ryggrad
och önskar att din kropp
aldrig tar slut.
Snart söker det sig
längre in i dig
och önskar att natten
aldrig tar slut.
Våra händer möts,
blir kvar en stund hos varandra
och önskar att livet
aldrig tar slut.
Den här ljusa natten
stryker jag koltrastsång
från dina läppar.
Blindskrift
Vi vandrar barfota
över himlavalvet.
Stjärnorna lyser som vitsippor
mot svart mylla.
Ditt ansikte är en blindskrift
under mina händer.
Nu läser jag dig
med varsamma fingrar.
Våra gemensamma tårar:
ett osynligt bläck
som får oss att minnas
allt vi försummat.
Snön tätnar längs Vintergatan,
men vi efterlämnar
inga fotavtryck.
Du sträcker ut handen
mellan himlakropparna
och lyckas nå min,
innan vi suddas ut
på rymdens svarta tavla.
Mötet med Cajsa Stina
Ditt nakna ansikte
är min största gåva i höstljuset,
det ofattbara steget
mellan liv och död
efter en svår kärlekssorg.
Här fanns människor
flera tusen år före oss.
Nu förenas de
i våra första kyssar.
Vi fångar dagen i flykten
och håller den kvar
i ljuset mellan oss.
Så ny är du vid min sida
att jag knappt
hunnit vänja mig vid livet,
så nytt allting
när vi blev till för varandra.
Skapelsen
Gud hade säkert svårt
att lägga undan sina redskap,
när han gjorde ditt ansikte
och allt det andra.
Han måste ha varit
på ett ovanligt gott humör
den dagen du blev till.
Och då hade han ännu inte
hört dig sjunga!
Solkatten
Jag sitter på vedbodtrappan
hemma hos mormor och morfar
med ett fat fyllt av körsbär
och spottar ut kärnorna
i en vid båge mot gårdsplanen.
Tusenskönorna kittlar mig,
när jag springer barfota i gräset.
Solkatten söker ett ansikte att blända,
hittar ett till slut
och möts av ett skratt.
Du är ofödd ännu många år,
men jag tror att du fanns redan då.
I bären som fyllde munnen,
i gräset som smekte foten,
i solkatten som vandrade
från vägg till vägg
från tid till tid
och slutligen fann ett ansikte,
värt att älska.
Samtidighet
Klipporna åldras långsammare än vi,
gräset andas lättare.
Den här dagen kan vi båda
känna oss jämngamla med träden.
Vi ser in i varandras ögon
och skapas i samma stund.
Mer samtidiga kan vi inte bli.
Omväg
Jag tog en mycket lång omväg,
innan jag hittade dig.
Men du har funnits
i hela mitt liv,
redan innan du föddes
i allt jag saknade.