Så länge ljuset räcker

Jan Mårtensons diktsamling "Så länge ljuset räcker" är en av hans starkaste. Gunnar Lundin skrev vid den tiden om hans författarskap i Lyrikvännen: "I ett klimat där den senaste modeelegansen och finslickade vänskapsförhållanden ofta är avgörande, har hans dikt behållit sin egenart. Den trubbighet som där kan finnas är ofta skenbar, resultat av en jämförelse med det senaste modet, och kompenseras väl av en långsamt verkande genomslagskraft både i enskildheter och livshållning."

Här är några dikter ur den samlingen.

Så länge ljuset räcker

Hur ska vi veta gränsen

mellan det som växer

och det som kvävs,

om vi aldrig vågar

bryta oss ur?

Huds värme och närhet,

alldeles nära försteningen

som håller oss fångna.

Frihetens ljus

faller snett in

i våra liv.

Vi måste spränga skalet,

växa ut ur bilden

av oss själva -

finnas till,

på våra egna villkor.

Snart försvinner vi,

vaggas långsamt

in i dödens moderliv.

Men innan dess:

våga livet,

hålla det kvar

så länge ljuset räcker.

Vi

Vi sitter i en väntsal,

ditt huvud mot min skuldra.

Det är ett sådant ögonblick,

när alla andra runt omkring

är alla andra runt omkring.

Men vi är två av dem.

Litet vårpoem

Varningsskylten sitter kvar:

Livsfarligt att beträda isen!

Nu kan den bytas ut:

Livsfarligt att gå på vattnet!